Att delta i ett lopp

May 30, 2015 @ 20:00Categories: Tankar

Att delta i lopp eller andra tävlingar är många gånger väldigt roligt, och kan vara en bra motivation att ge det där lilla extra varje pass. Det är något speciellt med att samlas tillsammans med andra människor för att göra samma sak, att utmana sig själv och kanske till och med satsa på att slå ett personligt rekord. Stämningen vid linjen minuterna innan startskottet går som är så otroligt eggande och får en att vilja ta ut sig till max. Att springa över mållinjen, trött men förhoppningsvis nöjd över sin prestation. 
Tyvärr är lopp inte alltid kul. Ibland är det faktiskt raka motsatsen till kul. När man har ångest i flera veckor innan, känner att man måste prestera på topp, livrädd för att inte klara av det. När man jämför sig med alla andra, och bortser från att man har olika förutsättningar, olika träningsbakgrunder och är i olika form. 
Lopp ska, precis som all träning, aldrig vara sammanbundna med ångest. Det viktigaste är att vi mår bra av träning, att den ger glädje och ett hälsosammare liv. Självklart kan man ha specifika mål, och kämpa hårt för att nå dessa, men det är skillnad på att träna för att nå sitt mål och att träna på grund av prestationsångest. För att undvika att hamna i fällan tror jag att det är väldigt viktigt att känna efter och lyssna på magkänslan; är du laddad och kanske lite nervös, eller orolig och jobbigt spänd? Det är okej att ställa in ett lopp, att hoppa av samma dag. Jag ser större prestige i att kunna lyssna på sig själv än att delta i ett lopp. Låt välmåendet komma först, alltid. 
Dagarna innan jag sprang Nordic Classic Halvmaraton i april mådde jag fruktansvärt dåligt, jag kunde inte tänka på något annat än loppet och drömde till och med om det på nätterna. Till viss del var jag laddad, men mest ville jag att det skulle vara över, att jag skulle ha presterat och att få slippa tänka på det. Till saken hör att jag samma vecka fick veta att jag hade ganska dåliga blodvärden och därför av hälsoskäl inte borde springa. I efterhand inser jag att jag verkligen borde ha struntat i loppet, att jag skulle ha lyssnat på kroppen och det sunda förnuftet. Tyvärr gjorde min prestationsångest att jag inte kunde hoppa av, och jag var helt enkelt för förbannat stolt för att "misslyckas". Loppet gick förvisso väldigt bra och jag slog personliga rekord, MEN det var dumt av mig att springa, både eftersom det var farligt rent fysiskt och för att jag gav efter för ångesten. Det positiva är att jag verkligen lärde mig vikten av att lyssna på magkänslan och inte göra något jag egentligen inte vill. Never a failure, always a lesson. Därför har jag bestämt mig för att strunta i att springa ett par av de lopp jag egentligen planerat för året, just eftersom jag vet att jag bara kommer att känna ångest för att vara bäst, att slå mina gamla rekord, och så vidare... Just nu har jag två lopp jag VERKLIGEN ser fram emot, och som jag tycker ska bli riktigt kul att springa: Tjejruset om en och en halv vecka, och sedan Midnattsloppet i Stockholm i Augusti. Det hade egentligen varit jättekul att delta i något Color Run, men jag är uppbokad alla datum de går av stapeln.., 

Lyssna på magkänslan och det sunda förnuftet, okej? 


Mitt första och roligaste lopp; Tjejruset 2014!


I mål efter Nordic Classic Running Halvmaraton, trött men glad..,

Comments (0)