Hej Lisa, 16 år.

    Det är slutet av sommaren 2012, du ska precis börja gymnasiet och det tycker du ska bli kul. Du har hört att din nya klass kommer bestå av personer som ”är väldigt lika dig själv” och att ni kommer bli kompisar för livet. Du vill få så bra betyg som möjligt eftersom du vill kunna bli vad du vill efter studenten. Och ja, du vill ju vara bäst också. Som vanligt.
    De kommande tre åren kommer inte alls vara så roliga som du tänkt dig. För att vara ärlig är de nog de värsta hittills i ditt liv. Du kommer att tappa kontakten med väldigt många av dina kompisar. Du kommer att tacka nej till fester för att stanna hemma och plugga eftersom du vill få högsta betyg i allt. Du kommer undra vad det är för del på dig när det inte funkar med den där killen. Du kommer att bråka med en av dina bästa kompisar, och inte prata på flera månader. Du kommer att svälta dig själv tills ditt hjärta knappt orkar slå (och ditt hår blir så slitet av svälten att du tvingas klippa av det – förlåt för det). Du kommer gråta i förtvivlan över all jävla press som både skolan och samhället utsätter dig för.
    Men lugn – de kommande tre åren kommer också vara väldigt utvecklande för dig, och du kommer totalt förändras som person. Jag skulle nästan vilja säga att du hittar dig själv. Och det är ju bra, för jag vet hur mycket du funderar över frågor som ”Vem är jag egentligen?”.
    Även om du sörjer de vänner du inte längre har kontakt med så kommer du få många nya kompisar, som kanske är bättre för dig. När du får dina betyg kommer du undra ”Var det verkligen värt det?”, vilket får dig att inse att betyg inte är allt. Du kommer att komma över den där killen. Du kommer bli sams med kompisen du bråkat med, och ni kommer bli närmare än någonsin. Du kommer lära dig att äta igen, och även om det tar många år så kommer du en dag att acceptera dig själv (och håret växer väl ut). Även om du mår dåligt över all press så kommer du bli stärkt av den.

Lisa, ta inte livet så seriöst. Du måste inte vara bäst i alla situationer. Det blir bättre. Våga säga vad du egentligen tycker – våga säga nej, våga tacka ja. Vad andra tycker spelar ingen roll, det viktiga är att du mår bra och att du aldrig tvivlar på dig själv. Stanna upp ibland och bara andas. Det ordnar sig i slutändan.

Vänliga hälsningar Lisa Johansson, 19 år. 


Sarajevo, 2012.

Comments (0)

Jag vill prata om något som de flesta av oss har någon form av relation till. Något som ligger bakom många olyckor, bråk och kan sluta i ett missbruk, men som också ofta ses som festligt, som bidrar till skratt och roliga minnen. Jag vill prata om alkohol. 

Min egen relation till alkohol har förändrats under åren. När jag var yngre, 16-17 år tyckte jag att det var jätteroligt att festa och bli berusad, vilket resulterade i att jag då och då spårade ur och tappade kontrollen. De senaste åren har jag bara druckit vid enstaka tillfällen, och aldrig så mycket att jag blivit berusad. Anledning till det är huvudsakligen min ätstörning; det är inte hälsosamt att dricka alkohol, och därför skippade jag det. Dessutom märkte jag att jag inte mådde bra alls av att dricka för mycket. 
Idag dricker jag väldigt sällan, och håller mig till måttliga mängder. Många gånger dricker jag vatten när andra dricker vin, cider och öl. Igår valde jag att göra ett undantag i samband med mösspåtagningen, eftersom man bara tar studenten en gång och jag vill göra som de flesta andra studenter, och inte skippa alkoholen för att det inte är "nyttigt". 
Det jag framför allt tycker är tråkigt med alkohol är att det är en sådan enormt stark norm att man ska dricka. Jag tror att jag har märkt av den extra mycket just eftersom jag många gånger valt att dricka vatten, och därför fått höra att jag är tråkigt som är nykter, att jag rent utav måste skärpa mig, och blivit uppmanad att ta en shot. Grupptrycket runt alkohol är så starkt, och jag är säker på att många dricker just eftersom de inte vågar säga nej. Jag tycker att det är helt okej att dricka då och då, men det gör mig både ledsen och förskräckt när jag får höra så många kommentarer om hur fel det är att inte dricka alkohol. 
Dessutom upplever jag det som att studenten mer eller mindre kretsar kring alkohol, snarare än att vi äntligen är klara med skolan. Alkohol tar sådan stor plats i mångas liv, helt i onödan, och normen är så stark att vi glömmer bort vilken negativ effekt den faktiskt kan ha. 

Hur tänker ni om alkohol? Bra eller dåligt? Var har ni för relation till drickande? 

 
...en cider i handen

 

Comments (0)

I våras gjorde jag ett reportage för tidningen SOLO om kroppskomplex på stranden, och hur man överkommer dessa. Tillsammans med tre andra tjejer fotograferades jag i bikini och intervjuades. Det var jätteroligt att få medverka och berätta lite av min historia, om min anorexi och dela mina tankar!


Jag tror att de flesta av oss varje år längtar efter de där första riktiga sommardagarna, när man kan gå i shorts och linne, eller ligga på stranden i bikini. När man kan spela kubb på gräsmattan, njuta av glass i värmen och sitta på uteserveringar långt in på kvällen. För många hamnar tyvärr allt det där i skugga av ångest över hur kroppen ser ut; man känner sig obekväm, jämför sig med alla andra, vrider och vänder på sig framför spegeln och den där turen till stranden blir inte alls rolig. Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att det är så många som känner sig osäkra och upplever att de inte duger till. Jag har själv känt så i många år, och även om jag fortfarande inte är helt nöjd med mig själv så har jag blivit mycket bättre på att acceptera hur jag ser ut. 
Sommaren och stranden skall vara något härligt, inte något ångestfyllt. Nedan delar jag med mig av ett par tips för att bli mer säker i sig själv:

- När du blir gammal, vill du verkligen se tillbaka på ditt liv och tänka att allt gick ut på att se ut på ett speciellt sätt? Att du missade så mycket annat, och var olycklig på grund av att du inte var tillräckligt smal, kurvig, lång, kort, hade tillräckligt snygga bröst eller rumpa, etc.? Att utseendet var det enda viktiga?
- Ditt uppdrag på jorden är inte att vara snygg. Faktiskt. Om 100 år spelar det absolut ingen roll hur du såg ut, och det gör det inte idag heller. 
- Du är inte ensam. Tjejen du jämför dig med jämför sig med någon annan, som i sin följd jämför sig med någon annan. I princip alla har något de inte är nöjda med, vi kommer alltid tycka att någon annan är snyggare. Jag lovar att ingen annan än du själv stirrar sig blind på dina brister. 
- Behandla dig själv som en kompis. Om en vän kom till dig och sa "Jag är alldeles för tjock/smal/lång/kort (osv)", så skulle du antagligen säga till hen att denna är fin som hen är. Säg likadant till dig själv.
- Uppskatta kroppen för allt den ger dig. Förhoppningsvis är du frisk, kan röra på dig, skratta, dansa, och så vidare... Att ha en fungerande och glad kropp är mycket viktigare än att se perfekt ut.
- Vad är ens "snygg" och "perfekt"? Vem har bestämt vad det är? Hur vet man att man är det? Det är bara ideal, det är ingen allmän sanning - alltså kan man strunta i dem. 

Älska dig själv!

Har ni några tips för att komma över komplex? Eller bara allmänna tips om vad som helst?

Comments (0)

God förmiddag, är allt bra med er?
Jag började min dag med frukost och sedan en promenad med en kompis. Ibland är det precis vad som behövs; att få prata av sig och bara rensa skallen samtidigt som man andas in lite frisk luft.
Efter skolan ska jag träffa min terapeut, känns som att vi har en hel del att prata om, så som studenten och all stress den innebär, olika relationer till människor i min omgivning, ångest och lite annat... Framåt kvällen kommer min kusin hem till mig för att testa att fixa mitt hår inför balen. Enligt mig är det lite överdrivet att fixa med spraytan, ögonfransar, naglar, frisör och så vidare inför studenten och balen, så jag får hjälp av min kusin som är lite bättre på att locka hår än vad jag är. Självklart får man fixa till sig om man vill, det är upp till var och en, men jag tycker det är synd att många känner så mycket press på att vara "perfekta" på balen, och att det läggs väldigt stora summor pengar på att se så bra ut vid ett tillfälle. Det är trots allt bara en studentbal. Men som sagt, det är upp till var och en. 


Bilder från en promenad för ett tag sedan

 

Comments (0)
0 av 2