Viktuppgång

Jun 21, 2015 @ 14:43Categories: Tankar

Alltså det här med viktuppgång. Det är först nu som jag på riktigt vill gå upp i vikt, och trots det spökar fortfarande ätstörningstankarna. I dagens samhälle är ju viktuppgång så betingat med något negativt, eftersom vi ständigt uppmanas att gå ner i vikt. Med tanke på att jag under så lång tid gjorde allt för att gå ner i vikt och led av anorexi är det ett väldigt stort steg för mig att helhjärtat försöka öka i vikt. Känslan av att vara mätt är liksom så otroligt kopplad till ångest. Jag kan fortfarande känna mig stor, men samtidigt ser jag mig själv och tycker att jag trots allt är för spinkig. Det är självklart inget fel med att vara smal, men jag vill utvecklas i träningen, må bättre och få tillbaka min mens. Jag förlorade mensen för mer än två år sedan, och det är inte alls bra för kroppen. Dessutom är det svårt för mig att hitta kläder som passar, vilket också är mindre kul. 

I vilket fall tänker jag att jag ska testa att gå upp i vikt; jag kan alltid sluta om jag inte trivs, det är helt upp till mig. Så den senaste tiden har jag verkligen försökt äta mer, lägga till energitäta livsmedel som nötter och avokado, och dragit ner på i princip all konditionsträning. Följaktligen har jag ständigt mått illa, blivit seg och ointresserad av mat. Jag försöker tänka att det är värt det, men vissa dagar (som idag) känns det så himla hopplöst när vågen vägrar att visa någon form av ökning. Jag kämpar med träning och mat, ändå så får jag inte de resultat jag vill. 
Det som också är jobbigt är att medan viktnedgång ses som något positivt så uppfattas man som provocerande när man försöker gå upp i vikt, och folk drar sig inte för att påpeka hur smal man är, eller att man bara borde vara glad att man får äta mycket. Men hur kul är det att ständigt känna sig proppmätt och må illa? Jag tror att de flesta skulle tröttna om de testade att äta mycket mer än vad de brukar i ett par dagar. Dessutom är det så himla svårt att komma på vad jag ska laga till lunch och middag eftersom jag inte är sugen på något alls. Under midsommarmiddagen orkade jag inte äta alls eftersom jag mådde så illa, lite tråkigt...

Brukar tänka på min tatuering; "Det ordnar sig" 

 

Vissa dagar behöver man bara skriva av sig; idag var en sån dag. Vi har alla problem som vi kämpar med, sådant som andra kanske inte har någon aning om. Jag tror att det är viktigt att vara ödmjuk, och påminna sig själv om att man åtminstone inte är ensam. Det är i alla fall vad jag tänker göra. 

Comments (1)
VendlaKämpe!<3 Alla vet att om du verkligen bestämmer dig för något så klarar du det!! 2015-06-21 21:15